Dåliga filmer och varför dom är bra

Det har hänt oss alla. Du har gått in på tankafetast eller något annat olagligt ställe (eller så köper du fortfarande saker) och ska ladda ner och en film. Du struntat lite i IMDB-betyget och tar en film som verkar som om den kan vara rolig att se med vänner, men det du får är inte vad du väntar dig. Det du får är nånting av den sämsta skiten du någonsin har sett. Skådisarna är dåliga, manuset suger och effekterna är fixade i windows movie maker. Men trots att det du ser på är så otroligt illa kan du hjälpa att vara förjävla underhållen, så underhållen och road att du tvekar på att en bra film hade varigt nära lika rolig att se. Du har just sett en film som är så otroligt dålig att den blir bra igen.

Det finns två sorters filmer som är så dåliga att dom blir bra, den ena är den som är dålig med mening. Dom görs av skickliga och bra filmskapare och blir nån sorts briljant parodi på dåliga filmer. Ett superbra exempel på något sådant är Garth Marenghi's Darkplace, en serie så bra att den fick mig att må illa av allt skratt. Seriöst du har inte levt förrän du har sett Darkplace. Den driver så otroligt klockrent med dålig 80-tals skräck och sjukhus-serier.

Sen finns det filmer och serier som verkligen försöker vara bra, men som faller så hårt på marken att det skapar en mindre jordbävning. Ett bra exempel från den här sortens film är the one and only The Room. Skriven, regisserad, producerad och skådespelad av ett geni som heter Tommy Wiseau. Måste ses för att tros, seriöst varje gång jag ser den får jag kramper i skrattmusklerna.