Det är nånting speciellt med att göra ett första inlägg i en ny blogg. Frågor som "Vad kommer den här bloggen ens att handla om?", "Vad ska jag skriva för att göra ett bra första intryck?" och "Vem bryr sig?".
Jag tänker besvara alla dessa frågor enkelt genom att säga att jag gör det här för mig själv och inte riktigt ska bry mig om vad smutsiga inträdare tycker om det jag skriver. Så på ett vis snackar jag väl med mig själv här. Men om du råkar snubbla över den här bloggen när jag länkat den på min facebook eller liknande och funnit att du faktiskt tycker det är underhållande att läsa vad en smått cynisk 15-åring har att skriva så är det ju skitbra. Om inte annat så kommer jag kunna läsa den här bloggen när jag är en bitter 35-åring och tänka "Man, those were the days!", fast troligen på svenska.
Det allra mest troliga är att det här blir en musikblogg där jag berättar om mina otroliga äventyr och upptäckter i musikvärlden som jag känner att jag bara måste dela med mig av. Så varför inte börja med att skriva om ett album som är synnerligen imponerande.
Om det är så att inte kan se det själv, så är albumet Glass Swords av Russel Whyte a.k.a Rustie. Albumet släpptes 2011 på det legendariska skivbolaget Warp som också släppt artister som Aphex Twin, LFO, och massa andra artister som du troligen inte bryr dig om. Det här albumet känns som ett soundtrack till ett förlorat SNES spel som utspelar sig på en planet i en galax långt långt borta som består av kristaller, ljus och lycka. Hypermelodisk aqua-crunk när det är som bäst. Eftersom det här albumet är så ljust och dansbart kan du även spela det bland folk utan att dom tycker att du är en total förlorare utan vett. Fast sådant folk ska du ändå inte bry dig om.
Ultra Thizz:
http://www.youtube.com/watch?v=s4AqCrR_nAU
Surph:
http://www.youtube.com/watch?v=NUEU8nMy5mA
Godmorgon, förresten. Och ha en fortsatt trevlig dag.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar